Saras cykelsemester: Turkiet

Vi har lämnat "ljugarbänkarna" utanför var och varannan port bakom oss och bytt ut dessa mot the-hak med låga pallar utanför. Annars känns det inte ut att vara jättestor skillnad!

Tyvärr började turkietvistelsen med att den förkylning som Moa känt var i antågande tillslut bröt ut och vi beslutade oss för att ta en vilodag precis på andra sidan gränsen där vi hittade en fin tältplats.

Lite korta på proviant och med en pigg Sara i lägret var det givet att min dag skulle ha huvudprio att fixa käk! Cyklade till byn Posof 15 km bort och kände direkt att det var tur att Moa stannade i lägret och kurerade sig, det var rejält mycket backar. Just innan Posof stötte jag på 2 engelska tjejer på väg från London till Australien och detta på egenhändigt gjorda bambucyklar! De räknade med att vara ute ca 1,5 år eller tills pengarna tog slut, nu hade de åkt på en liten omväg då de blivit av med visakortet och hade en vän som skulle leverera ett nytt åt dem i Kars. Häftigt att detta är det andra paret bestående av två tjejer som vi mött!

Idag kände sig Moa lite bättre och vi cyklade lugnt med målet Ardahan, för att ta sig dit måste man passera en tre kilometer lång backe med toppnoteringen 2500 meter. Detta i kombination med Moas förkylning rimmade illa och vi liftade upp till toppen. På toppen träffade vi trevligt nog på engelskorna igen och slog följe med dem en bit. I morgon väntar nästa pass 2600 meter ska visst den toppnoteringen visa!