Saras cykelsemester: Ha knivarna redo!

Vi hade dagen innan bestämt att om vi kände oss pigga när vi passerade byn Poga skulle vi ta den lilla röda vägen som gick högt över ett bergspass just under 3300 meters toppen Didi Abuli. Stärkta efter ett mål mat, där vi själva fick gå in i kylskåpet och peka på vad vi ville ha! Kom vi till Poga och bad om vägbeskrivning över berget och fick genast höra -Stora farliga hundar, ta inte den vägen!! Alla sa lika och vi blev lite smått oroliga men en av männen i byn gick och hämtade sin cykel, jag ska visa er en genväg sa han och så cyklade vi iväg. Han visade oss en vacker gräsväg som gick nästan rakt upp på hedarna mot berget och när vi nått platån gav han oss en käpp och ritade en karta på var de farliga hundarna fanns.

När han lämnat oss plockade vi för säkerhets skull fram knivarna så vi skulle ha dem lättillgängliga och så rullade vi på så tyst vi bara kunde. -Kolla till vänster viskar Moa plötsligt! Shit en varg?!? Så snabbt och tyst som möjligt och med pulsen några slag högre än normalt smög vi därifrån, hunden/vargen linkade iväg sin gamla rutt och vi andades ut! Första varningen på kartan passerad! Nästa kändes dock inte lika läskig då vi fick syn på två fåraherdar och deras fårhjord men hela passagen över berget var ändå spännande och något man helst inte gjort själv.

I övrigt ser man hundar hela tiden, i stort sett alltid lösa och ibland jagandes våra cyklar, ibland har jag varit riktigt nervös men aldrig som denna gång! Vi diskuterade om det är jaktinstinkten som gör att de jagar oss snarare än att de vill ha ihjäl oss men än har vi inte velat stanna och testa den teorin.

På kvällen blev vi årets händelse i byn Abuli som vi tältade i närheten av. Alla kom och ville titta på oss, några tog kort och några tyckte det var bättre att vi sov hos dem än i ett kallt tält. Gästfriheten och vänligheten i detta land är enorm!