torsdag 12 september 2013

Tycka turist trist eller är det tvärt om?!

Nu har vi sett två av Georgiens stora turistattraktioner, dels den pittoreska staden Signakhi och så grottsystemet David Gareja.

Signakhi var helt annorlunda än det Georgien vi sett tidigare, renstädat, tillordnat och turistiskt. Små kullerstensgränder, inte lika många ödelagda hus, papperskorgar och väldigt mycket turister. Här träffade vi på två polska långfärdscyklister, oxå tjejer! :) Vi utbytte lite olika tips, de hade varit ute 3 veckor och hade en vecka kvar och vi tvärt om. 

Efter Signkakhi begav vi oss mot Sagarejo och vägen som leder mot Tbilisi, detta var första gången vi känt att trafiken var lite påfrestande. Inte så att de inte tog hänsyn för det gjorde de flesta men det var rätt mycket bilar och vägen var inte alltför stor. Trots att de varit mycket utför kändes det som en befrielse när vi kunde svänga in på en mindre väg där vi var nästan ensamma och kunde påbörja den fina klättringen upp mot David Gareja Rock Monasteries. Längst med klättringen upp såg vi reklam sprayat i vägen om "Oasis club cafe" 15 km kvar, 5 km kvar osv. Nyfikna blev vi då man lever helt reklamlöst i en cykelvärld i ett land med ett språk man inte kan. Så Oasis club blev ett givet stopp i den annars lite spökaktiga staden Udabno. Döm om vår förvåning när det första vi såg när vi klev innanför dörren var en cykel som såg ut att ha cyklat långt! Det var en fransman som cyklat runt Georgien senaste året och som "vaktade" cafet åt några vänner. Vi fick i oss lite mat och fick även träffa polskorna som låg lite före oss och redan varit vid grottorna. 

Vi beslutade oss för cykla upp mot grottorna och lämna cyklarna och tältet vid berget för att sova i grottorna, ett beslut som visade sig vara mycket lyckat! David Gareja är ett grottsystem som grundades av mukar på 5-600 talet. Grottsystemet innehåller ett 50-tal grottor i olika storlekar och olika  bevarandegrad. Vissa bara ett litet hål, andra en hel kyrka. Helt klart värt ett besök. 

Den äldre delen av grottsystemet vätter ut mot den Azerbadjanska stäppen (är lite osäker vart gränsen faktiskt går) Här valde vi att slå läger och satt och beskådade solnedgången med en kopp te helt ensamma i hela världen kändes det som. Otroligt rofyllt! Sedan sov vi där, på våra liggunderlag, under bar himmel utanför de grottor några munkar började karva ut för 1500 år sedan!
Vackra hantverk till salu!
Två polska cyklister ute på långtur
Sighnaki


Oasis club cafe, the place to be!
Kloster inhuggna i berget
Kyrka inhuggen i berget
Helt ok sovplats med den Azerbadjanska slätten under oss.

1 kommentar: