Reseberättelse Toddler Bike Tour Kroatien 2026

20-22/9 Split

Vi tog tåget till Oslo och det gick jättesmidigt. Jag var orolig för att vi skulle få stressigt till flyget men vi hade snarare gott om tid. Den värsta stressen kom när vi insåg att vi var tvungna att checka in på vandrarhemmet senast klockan 22 och flyget landade 20.30. Jag var orolig för att vi skulle behöva ta svindyr taxi men det löste sig. Flygbussen var snabb. När vi klev av bussen sa Svea ”jaha, då har vi sett dethär” så jag blev lätt orolig över hur resten av dagarna skulle bli 😀 sån typisk Johan-kommentar…

Det var lite klurigt att hitta till vandrarhemmet men det gick till slut! Med fem minuters marginal! 22:30 gick vi till Gamla stan och åt glass till middag, bra förälder….

På morgonen åt vi lite frukost och gick sedan ut på stan för att fixa det första uppdraget. Svea ville ha kroatiska fotbollskläder. Vi hittade ett ställe, köpte ett set och Svea bytte om direkt på gatan. Damen i ståndet tyckte att hon var så gullig att hon fick en magnet.

Sedan strosade vi runt i Gamla stan och åt glass. Det är rätt kul att hänga på stan med Svea för hon har sjukt bra lokalsinne och fick rätta mig flera gånger när jag drog iväg åt fel håll.

Vi mötte upp de andra på busstationen, checkade in på ett nytt Airbnb, bekantade oss och tog sedan en ny tur till Gamla stan. Vi åt på ett ställe där vi allihopa fick haklappar.

Nästa dag tog vi bussen till en gammal fästning. Det var häftigt och roligt att springa runt där, både för barnen och för oss vuxna. Flera scener ur Game of Thrones hade spelats in där. Minuset var att det var rätt drygt att lista ut vilken buss vi skulle ta dit men när vi sedan gick upp till fästningen passerade vi ett fikonträd där vi kunde plocka färska fikon. Det kändes som en belöning, fantastiskt gott!

23/9 Split–Kanoba (Lastovo) knappt 5 km

Upp tidigt för att gå till cykeluthyrningen. Det funkade smidigt, de kunde ta hand om vår packning som vi inte skulle cykla med ner till Dubrovnik. Jag hade med mig egna cykelväskor och de andra hyrde. Tjejen på uthyrningen tipsade om en ö som hette Lastovo, vilken vi oxå hade läst om.

Vi packade cyklarna och Sveas tag-along såg bra ut. Jag kunde använda Ortliebväskorna, men de nysydda väskorna passade inte så vi fick spänna fast dem på pakethållarna. Det funkade ju lika bra det! Jag är nöjd med dem ändå, för det var himla smidigt att kunna göra om dem till en ryggsäck.

Hillary hade Sofie i en vagn. Erin hade bara sin cykel och cykelväskor och kunde fokusera på att orientera oss.

Första stoppet var hamnen och vägen dit var en rätt obehaglig upplevelse. Tag-alongen vinglade som tusan. Svea skrek att vi skulle dö och det var en hel del bilar. Vinglandet gjorde det väldigt utmanande, särskilt med min kassa axel. Jag funderade på om vi verkligen skulle klara den här resan.

Men vi kom ner till hamnen till slut. Där fick Hillary krångel med en broms som låg på, så vi var tvungna att ringa cykeluthyraren. Som tur var kunde de snabbt komma ner och skruva lite. Så, nu var vi redo att gå på färjan!

Där funderade vi väldigt mycket på om vi, innan vi ens hade börjat turen ordentligt, skulle göra en avstickare ut till ön. Till slut bestämde vi oss för att göra det. Så vi fortsatte med färjan till Lastovo och kom fram till den mysigaste tältplats man kan tänka sig.

Campingen i övrigt hade kanske lite mer att önska, men läget var helt fantastiskt. Vi lagade middag på stormköken i solnedgången och kröp sedan in i tälten.

Svea vaknade i panik på natten på grund av näsblod. Det var ett par veckor sedan hon hade det senast så jag var helt oförberedd och hade inte ett papper i sikte. Jag slängde åt henne en strumpa och fick sedan gå ut och rota i cykelväskorna för att hitta något som jag kunde använda. Men det gick bra. Hon vaknade med ansiktet lite blodigt men tyckte det var lite roligt.

24/9 Kanoba (Lastovo)–Vela Luka–Prižba ca 2,5 mil

Vi packade ihop tälten och rullade bort genom campingen för att fixa frukost och sedan bada. Vi såg fiskar, en sjöstjärna och en eremitkräfta.

Erin hjälpte till att skruva lite på Sveas cykel för att få den mindre vinglig. Då kom campingvärden med lite större verktyg och drog åt ordentligt. Jäklar vilken skillnad det blev! Det var en helt annan känsla när vi sedan cyklade till färjan.

Bilfärjorna är rätt smidiga. Man rullar på å går upp och tar sig en sittplats. Det fanns en liten spelhörna där barnen tyckte att det var kul att vara men det bästa var att sitta ute. Helt fantastiskt!

Vi rullade av båten i Vela Luka och började direkt cykla, först genom den lilla staden och sedan ut på små asfalt- och grusvägar. Vi passerade vinodlingar och såg lite random båtar som låg på land långt ifrån havet. Svea sa att de var från förr i tiden, när vattnet fanns där. Det hade hon och hennes agenter sett för de var med förr i tiden.

Vi stannade för lunch vid en lekpark i staden Blato. Skönt för barnen att få leka av sig lite! Det var också skönt att det gick att dricka vatten nästan överallt. Vi knackade till och med på i en skola för att fylla på våra vattenflaskor, amerikanerna tyckte det var otroligt att vi fick det.

Efter Blato började vår första klättring. Bitvis tyckte jag att det var rätt tungt men Svea hjälpte till mycket. Hon hade ju även med sig sina agenter och deras chef. Agenterna hade egna trampor och kunde hjälpa till men chefen låg å sov.

När vi nått toppen var det bara att susa nerför serpentinvägarna mot havet igen. Jag tyckte att det var rätt svårt utför, jag kände mig ovan och blev väldigt stel i min dåliga axel. Jag satt väl och kramphöll i styret.

Det var i alla fall fantastiskt vackert att komma ner mot havet. Så mycket som jag vågade kolla utan att stirra på vägen. Sedan fortsatte vi på små böljande vägar till byn Prižba där vi tog in på en camping. Den låg jättefint i en olivlund alldeles nära havet.

Ägaren verkade vel inte jätteimponerad över att få oss som gäster. Han tyckte nog att barnen var rätt irriterande och ville inte att de skulle springa runt, låta, klättra i träd eller leka med alla katter som fanns där.

Vi skulle egentligen ha behövt cykla lite längre för att hinna hela vår rutt, men det fanns ingen camping förrän alldeles för långt bort för att jag skulle orka cykla dit.

Vi gick ner och badade, tog det lugnt på stranden och gick sedan till den lilla affären så att Svea skulle få sin utlovade glass. Hon hade ju missat den dagen innan.

Lagade mat på campingen, pasta- paradrätten… och barnen somnade sedan ganska snabbt i tälten. Vi vuxna satte oss och planerade morgondagen som skulle behöva bli ganska lång.

25/9 Prižba–Korčula–Orebić ca 5 mil

Vi hade som mål att starta klockan 08.00, men det lyckades vi inte med. Det hade regnat under natten så det var lite blött när vi skulle packa ihop allting.

Svea var överlycklig över att vi hade köpt gröt till frukost och fick även lite ”kaffe”, aka oboy.

Klockan 08.45 satte vi oss på cyklarna. Första delen var småkuperad och gick nästan precis vid havet. Sedan vek vägen av inåt landet och uppåt. Vingårdar och olivlundar löste av varandra.

Jag är positivt överraskad över trafiken. Jag hade oroat mig för att den skulle vara mycket värre. Perfekt oxå är att man kan stanna och fylla på vattenflaskorna med kranvatten.

Det rullade på riktigt lätt och vi kom till Korčula lagom till lunch. Än en gång hittade vi ett bageri precis vid en lekpark så barnen kunde springa av sig. Jag köpte en macka och en chokladmunk till Svea men när hon skulle äta munken var den spårlöst försvunnen så jag fick vackert gå och köpa en ny.

Efter att vi fyllt på med energi tog vi färjan till Orebić. Än en gång stod vi inför dilemmat att vi gärna skulle ha cyklat lite till, men att det inte fanns några campingar på lagomt avstånd.

Vi handlade lite och cyklade till en camping strax utanför stan. Vi såg redan då vilka backar som väntade under morgondagen och det hade känts skönt att kunna beta av dem lite. Men vi kände att det skulle bli ett lite för stort projekt att vildcampa med barnen och tre tält. Det tar ju ändå lite plats. Dessutom hade vi hört att det kunde bli dyra böter om någon kom på en.

När vi kom till campingen kändes det ändå rätt värt att stanna. Den låg helt fantastiskt och hade en liten strand där vi var nästan helt ensamma.

Vi hade tänkt äta ute men insåg att vi inte orkade gå uppför berget. I stället fick vi fixa till en middag med det vi hade och den blev helt fantastisk. Vi satt där utanför tälten i solnedgången och lagade mat medan tjejerna satt på en filt och ritade.

Sveas försvunna chokladmunk dök dessutom upp när vi packade upp! Bonus till henne!

26/9 Orebić–Ston drygt 5,5 mil

Inte heller den här morgonen lyckades vi komma iväg på utsatt tid, klockan 8. Och för att ta oss från campingen var vi tvungna att leda cyklarna uppför en jättebrant backe.

När vi sedan kom upp på huvudvägen igen var det rätt mycket trafik, i alla fall betydligt mer än vad vi var vana vid. Dessutom var det superbranta serpentinvägar.

Jag fick slita ont. Jag klarade knappt av att hålla styrfart på cykeln och när jag väl tappade farten var det helt kört att få upp farten igen för att kunna starta. Svea är så stark och hjälper till massor, inte bara med benstyrka utan framför allt med pepp.

”Du är stark, mamma.”

”Det här klarar du.”

”Du är bäst.”

”Jag hjälper dig med mina superkrafter.”

”Du är världens starkaste mamma.”

”Starka ben nu, mamma!”

Fick ändå gå en bit och det är lite tufft att skjuta på cykeln på grund av axeln. Dessutom blir hela ekipaget så vingligt och baktungt när Svea sitter på, så vi var tvungna att gå båda två vid de tillfällena.

Som tur var var Erin mycket starkare än jag och vi kunde bytas av i de värsta backarna. Det var rätt mysigt att sitta på Erins cykel och cykla bakom Svea och prata. Hon pratar nonstop …

Hillary är superstark och gnetar på som om det inte vore någonting med Sofie i vagnen.

Till slut hade vi alltså tagit oss från 0 till 400 meter över havet på bara lite drygt 1,5 timme!

Efter staden Potomje kom det som vi hade peppat barnen för, en lång tunnel. På med pannlamporna och sedan in i mörkret. Både spännande och läskigt tyckte Svea.

Efter tunneln kom den absolut finaste biten hittills. Lagom mycket nedför och en enastående vy över havet och de spetsiga öarna utanför. Vi cyklade genom vinodlingar och såg knappt en enda bil men desto fler cyklister. Svea ropade ”heja heja!” till alla vi mötte.

Så fortsatte det i stort sett ända till Žuljana, där ett dopp på en långgrund sandstrand väntade. Vattnet var helt fantastiskt och stoppet kom helt rätt för mig eftersom jag var rätt tom på energi.

Det blev såklart en belöningsglass till Svea också innan vi fortsatte igen, uppför.

När vi hade kommit en bit uppför backen såg vi en sköldpadda vid vägkanten. Helt klart något som är värt att stanna för, även om man förlorar styrfarten! Svea fick hoppa av och kolla in den på nära håll.

Sedan tog Erin över rodret ett tag igen. Efter den uppförsbacken blev det rätt lugn cykling ner till Ston där vi unnade oss att äta på restaurang. Gott!

Vi hade sparat in en gelaterian till efter maten men när vi var klara hade den tyvärr stängt. Så det fick bli pinnglass till barnen i stället.

Ston är känt för sina ostron och sitt salt och givetvis provade vi båda.

Det var nästan skymning när vi kom till campingen och jag gjorde missen att inte stänga myggnätet i tältet. Svea fick hur många myggbett som helst.

Vi vuxna hade nämligen lite huvudbry innan vi gick och lade oss. Vilken väg skulle vi ta till Dubrovnik?

* Den med jättemycket trafik längs kusten?
* Den genom Bosnien, med en lång stigning och sedan få möjligheter att köpa mat och fylla på vatten?
* Eller färja över till ön Mljet, cykla över ön och sedan ta ytterligare en färja till Dubrovnik?

Vi var alla osugna på kustvägen och väldigt sugna på Bosnien. Men det skulle innebära två långa och tuffa dagar och vi skulle behöva lasta på med mat och vatten. Med barnen kändes det som en risk, så det blev ö-alternativet.

Det skulle också ge oss en lugnare dag, vilket kändes rätt efter dagens långa etapp.

27/9 Ston–Sobra–Goveđari drygt 3,5 mil

Vi tog lite sovmorgon innan vi åkte in till Ston och åt frukost på ett bageri. Chokladcroissanterna till barnen som gjorde dem kladdiga i hela ansiktet. Så nöjda!

Sedan blev det lekpark och utforskning av stan. Nu hade gelaterian öppnat också så Svea fick sig en stor efterlängtad glass. Hon var lite sliten och beslutet att inte ta vägen genom Bosnien kändes helt rätt.

Vi cyklade till färjan och påbörjade sedan cyklingen på ön. Vi hade föreställt oss att det skulle vara en förhållandevis lätt cykling, men det var tufft. Det var liksom upp och ner hela tiden. Skyltar med 10 procent uppför, 10 procent nedför och så samma visa igen och igen.

Erin drog iväg själv för att utforska några grottor och andra sevärdheter. Det var henne väl unnat att få lite egentid efter att vara en sån klippa med barnen!

Svea hade som tur var sina superkrafter, en påse bilar fastbunden på cykeln. Hon kunde välja olika superkrafter beroende på backe. Rosa var de starkaste! Vi stannade också och mutade med Oreo och andra sötsaker och jag behövde nog mutas lika mycket som hon.

Vad skönt det var när det äntligen började luta nedåt och vi kände att det faktiskt inte var någon mer backe efter det. Ja, förutom upp till Airbnb:t men den kändes som ingenting.

Och vilken lycka för tjejerna när de fick sova inomhus och det dessutom fanns en våningssäng! Vi vuxna fick njuta av bubbelpool när barnen hade somnat.

28/9 Goveđari–Pomena–Dubrovnik knappt en mil

Vi hade planerat sovmorgon men vaknade ändå hyfsat tidigt och bestämde oss för att komma iväg.

Halva ön är en nationalpark och vi cyklade ut på en udde och tog en liten vandring och njöt av naturen. Jag skulle gärna åka tillbaka till den ön.

Vi var lite nervösa inför färjan. Jag hade inte bokat biljett till Svea utan tänkte att hon kunde gå som en treåring, eftersom hon ändå helst sitter i knät. Vi hade dessutom bara bokat för en cykel var och inte för vagnen eller tag-alongen.

Personalen var ytterst tveksam, framför allt till vagnen och det hjälpte ju inte att färjan var proppfull. Vi sa tack, tack, tack, tack och till slut löste det sig. Vad vi gjort annars vet jag inte…

Dubrovnik kändes som galet mycket folk och bilar efter att vi hade haft det så lugnt och skönt ute på öarna.

Vi lämnade tillbaka cyklarna på uthyrningen och gick upp till lägenheten. Svea orienterade oss hela vägen med hjälp av telefonen. Jag behövde inte korrigera en enda gång!

Lägenheten var helt fantastisk med en makalös utsikt.

29/9-1/10 Dubrovnik–Split–Trogir

Vi hade en dag i Gamla stan men det var nästan jobbigt. Sjukt mycket folk, varmt och soligt. Tur att vi kunde svalka oss med riktigt god glass och bad i havet.

På eftermiddagen ville Svea att vi skulle hänga i en lekpark i närheten av där vi bodde i stället för att vara kvar inne i stan. Helt okej för mig.

Vi åt på restaurang på kvällen. Svea skulle absolut ha fish and chips. Kyparen sa att det inte var mat för barn men hon gav sig inte. Det slutade med att hon fick friterad typ Slom, inte alls vad Svea tänkt men vi vuxna tyckte att det var jättegott.

Dagen efter tog vi den tidigaste katamaranen till Split och sedan blev det en jobbig bussresa till Trogir. Lugnet i Trogir kändes fantastiskt efter en dag på resa och allt folk i Dubrovnik.

Sedan var det upp tidigt igen och flyg hem.

Det har varit en helt fantastisk resa! Gav helt klart mersmak! Tack Hilary, Sofie och Erin ❤️

Gotland med barnen

 

Åland med barnen å mormor

 

Göta Kanal på morsdag

Jag har inte bara fått ett morsdagsfirande jag har fått en morshelg med cykling längst Göta Kanal från Motala till Söderköping med min fina familj! 

Soliga, härliga dagar och mysiga nätter i tält, allt ackompanjerat av Eiras tankar om det vi var med om, härliga unge, är inte tyst en sekund! Lillasyster Nora hänger tyst med och gillar läget i alla lägen. 

Å Johan gillar det mesta utom uppförsbackar ;)

Tack Markus och Helena för logistikhjälp!

Sarek april 2016

Slänger in en skidtur här oxå :)

2/4
Ozka och jag hade packat klart långt före Leffe å lämnade Kvikkjokk 17:50 med målet Dahtasjöarna, meningen var att de skulle komma ikapp och och vi skulle tälta däruppe tillsammans. Det tog Ozka och mig knappt 1:30 å komma upp dit och vi hittade en hyfsad tältplats så vi slog läger. Väntade lite, gick en promenad, åt mat, tog en tur på skidorna men ingen Leffe. Så vi la oss å sov, å tänkte vi syns till frukost istället.

Har varit strålande sol hela dagen men nu på kvällen mulnar det på något, bara ett par minusgrader men skaren håller att gå på överallt!

3/4
Hade packat ihop lägret 10:15 men ingen syn av Leffe, lämnade pulkan på sjön å tog ryggsäcken å skidorna för att kolla. Hittade deras läger vid bron, å i efterhand hade det varit en bättre tältplats för oss oxå, fanns rinnande vatten å jag borde förstått att det skulle ta längre tid för dem att komma iväg å stannat där, men ingen skada skedd nu var vi samlade! Tog ett tag innan de var färdigpackade å vi kom inte iväg förrns vid 13, det finns lixom ingen stressknapp på den mannen... :) ;)

Tog ett dåligt vägval uppe på sjöarna igen då vi hört att lapparna brukar ta stigen upp till vistet vid Pårte, det var inte så.... Spåren vi följde var mest lekspår så vi bestlutade oss för att slå läger vid en bäck med öppet vatten och ta en redig kvällspromenad och reka bra väg inför morgondagen. Leffe passade på att bada när han skulle hämta vatten... Jag satt i tältet å skrattade men tyvärr inte med kameran i högsta hugg.... Det hela summerar vel dagen ganska bra iaf... Tur han samlar på fotogen så han kan torka kläderna ;-p :-D

4/4
Precis när jag packat ihop tältet hör jag en röst uppe ifrån Leffes läger som säger "dedär kommer du att ångra" då har han kollat på vädret å sett att det drar in ett regnoväder vid lunchtid å stannar hela kvällen. Regn i Sarek i April, hallå!!!

Eftersom vi hade en bra tältplats inte var jättesugna på att bli regnblöta å att Leffe kunde behöva lite extra tid att få allt snustorrt så beslutade vi oss för att stanna en dag till. Vi har tagit långa promenader med snöskorna istället och rekat väg, det gick spår upp efter stigen men det var brant å knixigt så det blir den vägen jag tänkte från början där man följer bäcken uppåt från Stordahten.

Jag känner helt klart att jag blir mer rastlös än Leffe av att stå still en dag, blir det längre så är det stor risk att jag smäller i allt godis jag har med mig i ren tristess. Har lyssnat på ett par p3 dokumentär och druckit många koppar the... Saknar ett extra tältgolv otroligt mycket, detta är absolut sista vinterturen som jag bortprioriterar den grejen!!! Rätt onödigt att sitta själv i ett Keron 3 GT å få hålla sig på 80 cm liggunderlag eller hur brett det nu är... Klantigt!

5/4
Jag var, som vanligt ;) klar före Leffe å vi beslutade att jag skulle dra iväg före och invänta honom vid 12 för lunch. Det var strålande solsken och vägen efter bäcken var helt toppen! Så synd att vi inte tog den direkt! Det var rätt lagom stigning uppför å eftersom vi inte hade bråttom stannade vi ofta och vilade å njöt av solen och omgivningarna. Vi följde ett rätt färskt skoterspår som när vi kommit en bit över småsjöarna vid Pårte vek av till vänster, min kompass ville höger. Kände att det inte var ett beslut jag ville ta själv plus att det inte var bra om jag drog iväg åt nåt håll å spåren inte skulle synas till Leffe så Ozka å jag tog renskinnet å bredde ut det mot en sten å satte oss å njöt! Tänkte att det kommer nog att dröja ca 1 timme minst innan Leffe kommer men det gick det ingen nöd på oss vi hade det underbart i solen! Men så gick klockan å efter 2 timmar var det fortfarande inte ett spår av honom, slog då på telefonen å hoppades på mottagning och jodå snart dök det upp ett sms med texten PROBLEM!!! Ringde och fick reda på att skalmen gått av just efter start och att han inte kommit mer än knappt 100 meter utan satt å försökte få ihop grejerna. Vi beslutade att jag skulle äta min lunch och sedan skida upp i fjällskogskanten och hitta en lägerplats och de skulle ansluta senare.

Hittade en jättebra plats med öppet vatten och solen sken fortfarande så tältet torkade. Ozka å jag skidade upp på fjällsluttningen och rekade väg inför morgondagen sen fick vi i oss lite snabb näring å så åkte vi och mötte Leffe, de var inte framme på lägerplatsen förrns kl 18, å skalmen såg inte jätterolig ut även om han gjort ett jättejobb och fått ihop den bra!

6/4
Kom inte iväg förrns 11:30, det skulle behövas en stressknapp ;) men å andra sidan kanske är bra för mig att ta det lugnt oxå. :) Å det var lite tur oxå för det kom ett gäng lappar som var på väg med stängsel till renstängslet uppe på Unna Jiertta så fick fick fina skoterspår att följa upp på berget. Men väl uppe vid renstängslet började det bli väldigt vitt, vi kunde följa gamla skidspår en bit men tappade dem och det blev mer och mer white out, jag gick först och spårade och råkade drasa ner för ett pyttelitet stup, hundarna efter och Leffes pulka välte, han ramlade och vi var livrädda att skalmen krasat men den såg ok ut men det kändes som vi skulle få svårt att hitta en väg utifrån hålet vi nu befann oss i. Stannade för en kort lunch där det även om det blev lite kyligt i blåsten var rätt mysigt att sitta i allt det vita. Rekade väg efter att vi ätit och det kändes som vi var på banan, jag gick först igen och efter ett par hundra meter började skidorna glida på lite lättare, jag bromsade å hann säga nu går det nog utför innan marken försvann under mig och jag drasade ner två meter med båda spannen typ över mig. Reste mig upp och vände mig om och såg en väldigt tråkig skalm, lagningen var paj och ytterligare ett brott syntes, shit!!!! Fick ordning på alla grejer iaf och när vi kollade närmare på skadorna kändes det som att vi ändå skulle kunna laga det provisoriskt och åka till ett bättre nattläger än där vi var. Sen hade vi några kluriga vägval till att ta då det var helt omöjligt att se om marken gick uppför, utför eller var platt å vi ville inte göra ett högre fall en det vi nyss gjort men det kändes inte heller helt lockande att stanna och slå läger. Tillslut kom vi ner i en liten bäckravin och sen lättade vitheten lite grann och vi kunde orientera oss mot bron vid Gådokvagge.

Jag började få lite slut på energi efter vi passerat stugan och då hade vi sån tur att vi hittade vatten så vi slog läger. Snöade rätt kraftigt på kvällen.

7/4
Vaknade till regnsmatter på tältet och Leffe ropade att termometern stod på +13 grader, det behövdes inte mycket övertalning för att få mig att gå med på en tältdag. Vi hade ju trots allt en hel del fixande att göra med skalmen för att kunna ta oss ner för fjället helskinnade.

Tog extra hylsan till tältstängerna från båda våra tält, buntband, en hel del gorillatape och väldigt mycket vulktape så nu ser det bra ut! Jag tror på detta!

Gick en kort promenad med hundarna men det var så varmt och kvavt att det kändes som vi var på mount everest typ, gick tre steg, stannade och vilade, gick tre till osv å svetten rann!

Det kom ett stort gäng och gick in i stugan som är ett par hundra meter ifrån oss, har vi tur slipper vi spåra själva ner i Rapadalen i morgon. Jag tänker att vi inte viker av norrut som tänkt utan som skalmen ser ut nu är det nog säkrast att vika av längst selet å direkt mot Kvikkjokk, vi får se.

Jävla skitresa! På kvällsrastningen slogs tikarna, Ozkas fel helt å hållet även om danskan retat henne ett par dagar nu. Jag fick däremot sjuk ångest att det var mycket mitt fel oxå för Ozka låg å laddade å då sa jag typ "ja ta henne nu" självklart på skämt å jag trodde absolut inte att hon skulle hoppa på henne! Å så var jag lite tafatt å osäker på hur vi skulle få isär dem så det vart ännu värre å nu blöder danskan på tassen av alla ställen. Skit, skit, skit. Jag fattar inte hur otursförföljda vi är! Undrar om det går sönder en skida i morgon eller om vi går genom isen eller vad som ska hända ;)

8/4
400 meter hann vi.... Sen gick skalmen sönder igen!!!

Jag var klar tidigare på morgonen så jag drog iväg ett par km å spårade så vi skulle ha nåt att utgå ifrån, är alltid skönt att komma iväg å komma in i rytmen innan man ska börja navigera å fundera för mycket. Men vad hjälpte det... Det var bara att klä sig och börja laga igen... Vädret var ok iaf så det gjorde inget att stå still å laga å det tog inte så himla lång tid ändå innan vi var på g igen men snön i kombination med att skalmen var så sned gjorde att Leffes pulka blev jättesvårstyrd och välte hela tiden. Jag överdriver inte när jag säger att de gick 10 meter å så välte, å 10 meter igen välta osv. Så Leffe tog tolklinan å band uppe på bromsen men då fick han lov att gå brevid och hålla linan spänd åt sidan å det blev lite högre tempo än han ville köra i så han var typ helt slut. :)

Vi tog norra sidan av Goupervagge och fick ett jättefint spår ner i Rapadalen, å iochmed nysnön så gick det inte snabbt heller utan man behövde bara bromsa lite grand.

Utsikten över deltat var enastående! Och vi slog läger när vi var nästan nere men fortfarande hade utsikt så vi kunde sitta å titta på Nammatj från tälten. Å vattenfinnare Sara hittade givetvis öppet vatten så vi slapp smälta snö även denna gång. Jag kommer att ha överflöd av bensin med mig hem :)

Under kvällsrastningen av hundarna hittade vi en jättefin väg ner mot älven så det här ska nog bli bra det! Om nu inte vår otur förföljer oss... Just det danskan ser ok ut, vi har sprutat i lite streptoccilin i ett sår på benet men hon verkar knappt påverkad så det känns bra!

9/4
Vaknade till alldeles klarblå himmel och en gassande sol. Leffe kom upp till mitt tält efter frukost med den utmärkta iden om att ta en njutardag i solen å göra dagsturer. Vi måste ändå direkt till Kvikkjokk pga utrustningen å då kan vi lika gärna stanna å njuta av Sarek när vädret är så fint!

Så vi rekade spåret ner i dalen ytterligare och hittade ett som blir helt perfekt! Endast en knixig passage å den hade inte varit så knixig om det inte var så för att vi är livrädda att köra sönder skalmen mer än den är nu. Nere vid älven tog vi sikte på en barfläck där vi åt lunch å låg å njöt av solen ett bra tag sen skidade vi en bit efter älven för att se lite mer av vad vi hade för vägval under morgondagen hittade en bra väg så förhoppningsvis hinner vi lite längre i morgon...

Jag har aldrig sett så mycket ripor som jag gjort dessa två dagar, helt otroligt, de flyger i stora flockar! Är det nationalparken som gör det tro? Järvspår har vi oxå sett.

10/4
Packade klart min pulka å la ut renskinnet å låg å solade tills vi kunde åka. Jag är lite avundsjuk över Leffes förmåga att inte bli stressad trots att han vet att andra väntar på honom, jag skulle inte klara det... Nu tjatar jag mycket om detta å det är inte för jag är irriterad utan för att jag är fascinerad, jag har redan släppt prestigen över att hinna nånstans denna tur, tror jag.... ;)

Det gick jättebra ner till älven, vägen var toppen! Å bra tilltrampad då vi gått fram å tillbaka många gånger när vi rastat hundarna. I övrigt hade vi några korta passager där det var lite klurigt att hitta väg i björkskogen men jag tror att om vi inte varit så nervösa för att lagningen skulle gå sönder igen så hade vi inte upplevt dessa partier ett dugg krångliga. Passerade Litnokstugan å oj så liten den var, som ett litet skjul bara!

Tillslut kom vi ut på en liten älvfåra i väster där det kändes säkert att åka och den var helt isbelagd hela vägen ut i deltat så det var bara att köra på. Men deltat är långt, jättelångt å det var lite segt på slutet tyckte jag nog, fanns ju inte några vackra fjäll att lägga blicken på heller...

Ozka pinnade på som tusan och jag fick verkligen ligga i för att hänga med henne! Vi kom ut på ett skoterspår och det gjorde nog sitt, hon fäller lixom öronen bakåt å bara springer då.... Innan har hon varit jättemysig och följsam å vi har hållt precis samma tempo.

Slog upp tälten på sydsidan av Lajtaure mittemot Aktse, denna dag blir det till att smälta snö för att få vatten.

11/4
Tog lite sovmorgon å vaknade till klarblå himmel! Lämnade inte lägret förrns vid 11:30 å åkte längst sjökanten mot vindskyddet och skoterleden, nästan framme på leden såg vi ett gäng hundspann under ledning av Matti de körde mot Pårte dvs åt samma håll som vi skulle.

Leden var fruktansvärd! Hopp, hopp, hopp. Alla mina drömmar om att gå Vita Bandet krasades på ett par kilometrar, jag skulle inte fixa att detta under flera dagar! Man går in i fel mode lixom å bara stirrar en meter framför skidorna å inte får man nåt flyt överhuvudtaget heller, nej fy! Jag får kolla efter en annan väg där det inte kör så mycket skotrar om jag ska skida bandet!

Ozka sprang som en galning på leden iaf och vi var bra mycket snabbare än Leffe men stannade och väntade in dem med jämna mellanrum typ vid vägval och sånt så vi inte skulle komma ifrån varandra. Vid ett tillfälle ökade hon takten jättemycket och jag trodde det var ren men såg inget, sen när Leffe kom ikapp så sa han att han hade sett en fjällräv precis där! Attans jag ville ju oxå se en!

Min uppgift under turen är att orientera och hitta läger med vatten och just innan Pårte hittade jag det perfekta stället! Stannade och väntade att de skulle komma men efter 30 min började jag bli lite kall så vi lämnade pulkan och skidade dem till mötes. Först mötte vi hundarna och jag såg direkt att det låg en ryggsäck på pulkan, tänkte vel bara jaha han har lagt av sig ryggsäcken för att lättare kunna hålla hundarnas tempo. Men så såg jag att det även låg ett par skidor på pulkan, hmm! Sen såg jag en person som gick som en banan kraftigt stödd av stavarna och lutandes åt sidan å framåt och som gick med myrsteg. Det visade sig att han hade ramlat och slagit upp den muskelbristning han redan hade i ryggen å nu kunde han knappt röra sig och absolut inte skida på de hoppiga spåren. Shit... hur ska vi ta oss till Kvikkjokk.... Fast det såg väldigt roligt ut! :-D

Letade fram ett gäng Alvedon 500 mg å efter det gick det både att slå upp tältet å gå på promenad så det var jäkligt gött! När vi skulle laga middag upptäckte jag att min var slut :) var ju tänkt att vi skulle vara framme idag... Men det jag hade nån påse nyponsoppa över så det var lugnt!

Skaren var stenhård och vi behövde inte ens snöskorna!

12/4
Vaknade ca 06 av att hundarna skällde som tokar! Nu i efterhand fick jag höra att det antagligen var en järv, då Matti sett järvspår mellan Pårte och våran tältplats. Coolt!

Leffe tryckte i sig en alvedon å kunde skida på rätt bra trots hoppiga spår och vi hade en ganska lugn resa ner till Kvikkjokk. Å skalmen höll hela vägen ner! Seger!

Leffe bestämde sig för att åka hemåt och jag var i valet å kvalet att fortsätta 7 dagar till själv eller åka med. Slog en snabb blink på väderprognosen som visade moln och rätt mycket snö och efter det bestämde jag mig för att hänga på hemåt. Hade det varit sol hade jag stannat, solskensturist som jag är ;)

Erfarenheter:
* Köp kvalitet! (läs fjellpulken)
* Jag saknade tältgolv!
* Jag älskade mina Heidrun dunknickers och min Liv såklart!
* Skulle nog haft ett par vantar till med mig, man blir så jäkla blöt när man river tältet.
* Ett bra reparationskit är A&O bra om det innehåller: slangklämma, buntband, gorillatape, vulktape, krympslang (nämnas kan att Leffe haft sit kit i 15 år utan att använda det å han har kört ett antal långturer å hela fjällkedjan)
* Om/när jag köper ett eget tält ska jag beställa extra torklinor.
* Jag älskade min matthermos!
* Lunchen jag torkade själv var toppen! (vit bönblanding, blomkål, zucchini, grönsaksbuljong)
* Snöskor är toppen!
* Det gick åt 850 ml bensin till Ozka och mig på 11 dagar, vi fick smälta snö vid två tillfällen.


Utrustningslista, innehållande allt, både packning och det jag hade på mig

Antal	Slag	Märke
2	Strumpor liners	Smartwool
1	Strumpor	Smartwool
1	Tjocka ullstrumpor
1	Trosor	Haglöfs
1	Sport-bh	Smartwool
1	Nätlångkallingar	Aclima
1	Vindkallingar	Craft
1	Nättröja m zip	Aclima
1	Tunn ulltröja	Houdini
1	halvtjock merinotröja	Lundhags
1	Tights, tjocka	Aclima
1	Skalbyxor	Houdini
1	Skaljacka	Norröna
1	Vindjacka, tunn	Haglöfs
1	Duntröja	Klättermusen
1	Dunjacka	Norröna
1	Dun-nickers	Klättermusen
1	Tossor	Mec
1	Neos	Neos
1	Balaclava	Patagonia
1	Vindmössa	Haglöfs
1	Toppluva	Haglöfs
1	Hårband	Avklippt buff
1	Buff	Buff
1	Skidvantar	Haglöfs
1	Ullvantar	mamma
1	Skalvantar	Försvarets
1	Damasker	Lowe Alpine
1	Solglasögon	Oakley
1	Slalomgoogles	Bole
1	0,5 l Thermos	Thermos
1	0,4 l Matthermos	Thermos
1	0,4 l Drickmugg	Thermos
1	Nalgeneflaska 1 l	Nalgene
1	Fodral till Nalgene	OR
1	Bensinkök	MSR
2	Bensinflaskor 0,6 ml	MSR
1	Flaska bensin
1	Kastrull	Primus
1	Vattenhink	Sea to Summit
1	Hajkbricka	egen prod
1	Värmepåse mat	egen prod
1	Titanspork	REI
1	Tesil	Ica
1	Tandborste
1	Tandkräm
1	Solkräm
1	Solstift
1	Salva
5	Trosskydd
	Burk med medicin
1	Första förband
4	Alvedon 500 mg
1	Försvarets Hudsalva
1	Handduk	Sea to Summit
1	Kamera	Canon
1	Leatherman	Victorinox
1	Pannlampa	Petzl
1	ipod
1	Visakort
1	Körkort
1	Tält	Hilleberg
8	tältpinnar
1	Liggunderlag	billigt
1	Renskinn
1	Sovsäck	WM Puma
1	Snöskor	jättegamla
1	Spade
1	Pulka	Fjellpulken
1	Skalm	Fjellpulken
1	Sele	Sundpro
1	Tolkbälte	Gösta
1	Ryggsäck	Osprey 50 l
1	Skidor	Fischer
1	Stavar	Swix
1	Pjäxor	Alpina
1	Matskål till Ozka
8	kilo Hundmat	Eukanuba
1	Ikeakasse	hahaha
1	Skinnpåse till teet
2	Karta
1	Kompass
	toapapper
	klocka
	anteckningsblock+penna
	regnskydd till ryggsäck

Italien 2014

Dag 1

Kom ut från flygplatsen och möttes av spöregn. Plus att hjulgrejen till Johans cykel hade lossnat så vi var oroliga att någonting försvunnit men vi fick ihop cyklarna utan problem och kunde hyfsat enkelt orientera oss ut ur Bergamo. 

Regnskurarna avlöste varandra men det var varmt i övrigt så det var ingen fara. Tog in på ett bed and breakfast i Capriolo och fick betala 70 €. 

Dagsetapp 29 km

Dag 2 

Idag kommer vi att äta det godaste vi ätit i hela livet säger jag till Johan sent på eftermiddagen och vi är trötta. Strax efter det blev vi nekade på en camping och Johan säger jag dör vi måste ha mat! Vi stannar på första bästa restaurang och vilken mat!!! Det blev det godaste vi ätit. 

Innan dess hade vi bestigit ett berg som Johan tyckte var brantare än någonting jag någonsin borde ha cyklat. En backig och tung dag alltså men otroligt vacker. 

Dagsetapp 97 km

Dag 3

Dagen då vi blivit lovade boende som sedan ändrade sig till middag som till slut inte blev nånting… 

Började med cykling längs Gardasjöns strand stannade och njöt och tog en glass, myste oss fram. Träffade två andra cyklistpar, ena från USA och andra från Tyskland. 

Fick ett SMS från han som lov att vi skulle få bo där och som sa att det inte gick men att vi skulle ta in på valfri camping så skulle vi bli upplockade och bjudna på middag. Efter att vi kom till campingen fick ett SMS att det var inställt…. Cyklade istället till Laisie åt middag och vandrade runt i den otroligt vackra delen av den gamla staden. Satt länge och blickade ut över Gardasjöns strand och horisont gick längs stranden tillbaka till campingen. 

57 km. Camping 40 euro. 

Dag 4

Idag har vi cyklat nästan hela dagen längs med Gardasjöns strand. Turkosblått vatten och höga berg på sidorna. Rätt mycket trafik men okej att cykla ändå. Cykling är verkligen italienarnas nationalsport. Genom några slags tunnlar som ska ha varit med på en bondfilm. Får kolla upp vilken. Råkade göra en liten fel navigering när vi skulle åka ifrån sjön, vilket resulterade i en sjukt jobbig stigning som vi hade kunnat undvika men jag sa till Johan att det var bara bra så han skulle få extra träning.

Mot slutet av dagen kom vi in i riktiga vinområden men man såg även kiwi, äppel- och olivträd.

Bodde på ett ”bo på lantgård” med ett jättegulligt par och det var hur lyxigt som helst. På kvällen blev vi bjudna på vin och snaps från egen odling. 

71 km 

70 euro för boende. 

Dag 5

Efter en sjukt lyxig frukost trampade vi vidare längst en lite för trafikerad väg som kulminerade i 1,4 km lång tunnel. Inte så roligt.

Därefter hittade vi fina vägar genom byar med kullersten och trånga gränder. Höjden av förvåning när vi hittade Italiens ”klarälvsbanan” närmare en mil fick vi cykla på cykelbana. Den gick ända till Bolzano, men vi valde att vi gick av tidigare. Milena börjar ta sin rätt och vi börjar bli slitna på eftermiddagarna och just idag hörde vi åskan mullra kring bergstopparna också. Detta tillsammans med att det var långt till närmsta camping gjorde att vi tog in på ett hotell i en liten by. 

Till middag åt vi hämtpizza från en pizzaugnsbil :) bara i Italien liksom :)

54 km 

60 euro för boende. 

Dag 6

 Idag var första dagen Johan var starkare än mig. Jag har inte alls varit pigg och det har sprängt i magen. 

Vi startade tidigt redan 07:45 satt vi på cyklarna och uppförsbackarna i starten visade att det inte alls var tokigt och stanna där vi gjorde igår. Vi har nu lämnat vindalarna bakom oss och kommit in i äppeldalar istället. Men även med alpina områden och det märks i byarna att det är nära till skidbackarna. Sportbutikerna har liksom ett annat utbud. Vi ser även bilar med Forskajakee och skyltar om rafting.

Nu har vi inkvarterat oss på en camping för två nätter och planerar vilodag i morron. 

50 km 

Dag 7, vilodag

Tog lite sovmorgon innan vi påbörjade klättringen upp till vårt mål för dagen, en linbana till 3000 meters höjd. Uppe vid linbanestationen var vi trötta och började med en panini vilket innebar att vi lyckades passa siestan för linbanan och det är bara med 10 minuter. Fick vandra runt i staden och sitta på café istället.

Men väntan var väl värt det! Linbanan var superhäftig och vi lyckades pricka luckan mellan molnen perfekt och fick se både toppen och vacker utsikt.

Cykeltur ner från byn var inte heller något att gråta över. Vi behövde knappt ta ett enda tramptag. 

22 km + vandring

Dag 8

Dagen vi fruktat… 

Dagen då vi skulle passera vårat första stora pass, ”pass de Tonale” på 1834 meter och det var uppför. Inte en enda utförsbacke på 18 km. Det var inte så mycket serpentiner utan mer som bara helt rakt uppåt. 

Johan nämnde vet ett tillfälle ”Sara om du vill göra slut så kan du väl säga det. Du behöver inte döda mig.” 

Till slut var vi i alla fall på toppen och belönade oss med lunch och därefter belönade berget oss med nedförsbacke. Om vi hade åkt från andra hållet hade man kunnat ta linbanan hela vägen upp. 

Bor på en liten camping och lagar Tortellini på stormkök med lite sallad och mozzarella. Det är en kunglig måltid.

Träffade en Tasmanien som cyklat runt i Italien i fyra veckor, men han är hardcore och kör groteska sträckor och stigningar. 

Dag 9

Utför utför utför rena lyxen, men ändå en rätt slitsam dag med mycket längtan till glass och iskallt vatten. Det sista kilometer rarna ner till sjön Ises var tunga och varma, men vägen var värd besväret. Det kändes som den var utkarvad ur berget mellan sjön och höga klippor, smal och krokig och ibland med överhäng över hela vägen. Coolt. 

Har korsat vägen vi åkte i början av andra dagen och bor på en halv sunkig camping söder om Iseo. 

91 km 

Dag 10

Tänkte att det enda sättet vi skulle klara dagen var att gå upp riktigt tidigt så 07:00 satt vi på cyklarna. Stannade efter en mil och tog en dålig frukost och efter ytterligare en mil var jag helt slut och ville bara ge upp. Som tur var gick det att lösa med en drickyoghurt och några bullar. 

Landskapet är bytt mot stora majsfält och vi fascineras över bevattningssystemen. Fick sällskap nån kilometer av en gammal halv tandlös gubbe på racer som pratade mycket med oss, på italienska….

Sen standar vi och åt den godaste lunchen hittills hos en skön snubbe. Johan fick spaghetti med tomatsås och jag fick spaghetti aioli. 

Nu campar vi i Cremona och har träffat på dem första myggen. 

82 km 

Dag 11

Uppe med tuppen igen är sjuk. Stor skillnad att cykla mellan 6-9 än mellan 12-15. Efter lunch kokar luften och man svettas av att bara andas.

Började platt för att sluta i berg och det kan tänkas vara en bra uppvärmning för imorgon då det blir brant och jobbigt. 

Bor på en camping som ligger 2 km rakt upp ifrån vägen vi ska i morron, är nog den hittills brantaste där vägen vi har cyklat. Är en mysig camping. Jag strejkade dock med att åka ner och handla mat så det fick bli en panini i poolbaren istället.

77km 

Dag 12

Starta 06:30 vilket är nytt rekord. Det började bra från campingen men sen blev det serpentiner uppåt, länge. Sidan vägen så man fick inte så mycket av utsikten och blev som vanligt omkörd av en massa racercyklar, även om de är betydligt färre än norrut.

Blev lite lurade på toppen då den bestod av två pass. Vid det första var man liksom inte upp än… vackra, blomsterängar och diken var det och hundratals ödlor. Sen brant utförscykling ner till lunch. Vi var inte beredda på att se alla berg som omgav staden. Vi trodde att vi skulle få ut ända ner till Genova. 

Mindre och mindre campingar hotell och bed and breakfast gjorde att vi bor på ett hostel vid en kyrka sunkigt men det funkar. 

67 km

Dag 13 

Har inte skrivit dagbok för resten av dagarna men vi tog oss i alla fall till Genova och sen med tåg tillbaks till Bergamo.