Saras cykelsemester: Oplanerad liftning

Pigga, fräscha och laddade för cykling drog vi iväg från hotellet, till en början var vägen rätt trafikerad men snart svängde vi av på en mindre väg och upptäckte att vi nu åkte över dalgångarna, inte följde dem. Upp, upp, upp och så vacker belöning nerför, tyvärr är ju aldrig nedförsbackarna lika långa som uppförsbackarna av någon konstig anledning...

Stannade och gjorde lite lunch i en park och försvara maten mot några grisar! :) Jag har nog sagt det förut men, det är så härligt med alla dessa djur som vandrar fritt och gör lite som de vill. Vilken by man än åker igenom ser man x antal hönor, ett par grisar, x antal hundar, x antal kor, ibland nån anka eller kalkon och ett par får. Inte verkar de bli överkörda heller förutom en och annan hund. Vi blir ju jagade av hundar nån gång då och då och man är alltid lika nervös att man ska vara anledningen till att de kommer ut i vägen och blir överkörda.

I en utförsbacke blev jag stoppad av en man med en stor trailer med en gigantisk grävmaskin, han lät bekymrad över vägen framåt och att den var så brant. Ingen fara sa jag, vi är starka och så cyklade vi på. Efter ett par kilometrar hörde vi ett tutande och han körde om igen, sen dröjde det inte många hundra meter förrns han stod parkerad framför oss igen. -Ni får hoppa på, det är för brant att cykla! Moa och jag kollade på varandra och sa -Ja varför inte... Upp med cyklarna och in i lastbilen! Serpentinväg efter serpentinväg passerade och trailern var så tung att den knappt tog sig upp, motorlampan lyste i varenda backe och ekipaget var så långt och stort att något möte i svängarna inte var att tänka på! Chauffören och hans medpassagerare pratade och var glada och stannade tom och bjöd oss på en lunchpicknick i skogen. Lite tyska kunde vi prata med varandra och några ord engelska annars är det som oftast teckenspråk som är det mest gångbara, tills nästa resa vill jag lära mig åtminstone lite ryska!