torsdag 14 april 2016

Sarek april 2016

Slänger in en skidtur här oxå :)

2/4
Ozka och jag hade packat klart långt före Leffe å lämnade Kvikkjokk 17:50 med målet Dahtasjöarna, meningen var att de skulle komma ikapp och och vi skulle tälta däruppe tillsammans. Det tog Ozka och mig knappt 1:30 å komma upp dit och vi hittade en hyfsad tältplats så vi slog läger. Väntade lite, gick en promenad, åt mat, tog en tur på skidorna men ingen Leffe. Så vi la oss å sov, å tänkte vi syns till frukost istället.

Har varit strålande sol hela dagen men nu på kvällen mulnar det på något, bara ett par minusgrader men skaren håller att gå på överallt!

3/4
Hade packat ihop lägret 10:15 men ingen syn av Leffe, lämnade pulkan på sjön å tog ryggsäcken å skidorna för att kolla. Hittade deras läger vid bron, å i efterhand hade det varit en bättre tältplats för oss oxå, fanns rinnande vatten å jag borde förstått att det skulle ta längre tid för dem att komma iväg å stannat där, men ingen skada skedd nu var vi samlade! Tog ett tag innan de var färdigpackade å vi kom inte iväg förrns vid 13, det finns lixom ingen stressknapp på den mannen... :) ;)

Tog ett dåligt vägval uppe på sjöarna igen då vi hört att lapparna brukar ta stigen upp till vistet vid Pårte, det var inte så.... Spåren vi följde var mest lekspår så vi bestlutade oss för att slå läger vid en bäck med öppet vatten och ta en redig kvällspromenad och reka bra väg inför morgondagen. Leffe passade på att bada när han skulle hämta vatten... Jag satt i tältet å skrattade men tyvärr inte med kameran i högsta hugg.... Det hela summerar vel dagen ganska bra iaf... Tur han samlar på fotogen så han kan torka kläderna ;-p :-D

4/4
Precis när jag packat ihop tältet hör jag en röst uppe ifrån Leffes läger som säger "dedär kommer du att ångra" då har han kollat på vädret å sett att det drar in ett regnoväder vid lunchtid å stannar hela kvällen. Regn i Sarek i April, hallå!!!

Eftersom vi hade en bra tältplats inte var jättesugna på att bli regnblöta å att Leffe kunde behöva lite extra tid att få allt snustorrt så beslutade vi oss för att stanna en dag till. Vi har tagit långa promenader med snöskorna istället och rekat väg, det gick spår upp efter stigen men det var brant å knixigt så det blir den vägen jag tänkte från början där man följer bäcken uppåt från Stordahten.

Jag känner helt klart att jag blir mer rastlös än Leffe av att stå still en dag, blir det längre så är det stor risk att jag smäller i allt godis jag har med mig i ren tristess. Har lyssnat på ett par p3 dokumentär och druckit många koppar the... Saknar ett extra tältgolv otroligt mycket, detta är absolut sista vinterturen som jag bortprioriterar den grejen!!! Rätt onödigt att sitta själv i ett Keron 3 GT å få hålla sig på 80 cm liggunderlag eller hur brett det nu är... Klantigt!

5/4
Jag var, som vanligt ;) klar före Leffe å vi beslutade att jag skulle dra iväg före och invänta honom vid 12 för lunch. Det var strålande solsken och vägen efter bäcken var helt toppen! Så synd att vi inte tog den direkt! Det var rätt lagom stigning uppför å eftersom vi inte hade bråttom stannade vi ofta och vilade å njöt av solen och omgivningarna. Vi följde ett rätt färskt skoterspår som när vi kommit en bit över småsjöarna vid Pårte vek av till vänster, min kompass ville höger. Kände att det inte var ett beslut jag ville ta själv plus att det inte var bra om jag drog iväg åt nåt håll å spåren inte skulle synas till Leffe så Ozka å jag tog renskinnet å bredde ut det mot en sten å satte oss å njöt! Tänkte att det kommer nog att dröja ca 1 timme minst innan Leffe kommer men det gick det ingen nöd på oss vi hade det underbart i solen! Men så gick klockan å efter 2 timmar var det fortfarande inte ett spår av honom, slog då på telefonen å hoppades på mottagning och jodå snart dök det upp ett sms med texten PROBLEM!!! Ringde och fick reda på att skalmen gått av just efter start och att han inte kommit mer än knappt 100 meter utan satt å försökte få ihop grejerna. Vi beslutade att jag skulle äta min lunch och sedan skida upp i fjällskogskanten och hitta en lägerplats och de skulle ansluta senare.

Hittade en jättebra plats med öppet vatten och solen sken fortfarande så tältet torkade. Ozka å jag skidade upp på fjällsluttningen och rekade väg inför morgondagen sen fick vi i oss lite snabb näring å så åkte vi och mötte Leffe, de var inte framme på lägerplatsen förrns kl 18, å skalmen såg inte jätterolig ut även om han gjort ett jättejobb och fått ihop den bra!

6/4
Kom inte iväg förrns 11:30, det skulle behövas en stressknapp ;) men å andra sidan kanske är bra för mig att ta det lugnt oxå. :) Å det var lite tur oxå för det kom ett gäng lappar som var på väg med stängsel till renstängslet uppe på Unna Jiertta så fick fick fina skoterspår att följa upp på berget. Men väl uppe vid renstängslet började det bli väldigt vitt, vi kunde följa gamla skidspår en bit men tappade dem och det blev mer och mer white out, jag gick först och spårade och råkade drasa ner för ett pyttelitet stup, hundarna efter och Leffes pulka välte, han ramlade och vi var livrädda att skalmen krasat men den såg ok ut men det kändes som vi skulle få svårt att hitta en väg utifrån hålet vi nu befann oss i. Stannade för en kort lunch där det även om det blev lite kyligt i blåsten var rätt mysigt att sitta i allt det vita. Rekade väg efter att vi ätit och det kändes som vi var på banan, jag gick först igen och efter ett par hundra meter började skidorna glida på lite lättare, jag bromsade å hann säga nu går det nog utför innan marken försvann under mig och jag drasade ner två meter med båda spannen typ över mig. Reste mig upp och vände mig om och såg en väldigt tråkig skalm, lagningen var paj och ytterligare ett brott syntes, shit!!!! Fick ordning på alla grejer iaf och när vi kollade närmare på skadorna kändes det som att vi ändå skulle kunna laga det provisoriskt och åka till ett bättre nattläger än där vi var. Sen hade vi några kluriga vägval till att ta då det var helt omöjligt att se om marken gick uppför, utför eller var platt å vi ville inte göra ett högre fall en det vi nyss gjort men det kändes inte heller helt lockande att stanna och slå läger. Tillslut kom vi ner i en liten bäckravin och sen lättade vitheten lite grann och vi kunde orientera oss mot bron vid Gådokvagge.

Jag började få lite slut på energi efter vi passerat stugan och då hade vi sån tur att vi hittade vatten så vi slog läger. Snöade rätt kraftigt på kvällen.

7/4
Vaknade till regnsmatter på tältet och Leffe ropade att termometern stod på +13 grader, det behövdes inte mycket övertalning för att få mig att gå med på en tältdag. Vi hade ju trots allt en hel del fixande att göra med skalmen för att kunna ta oss ner för fjället helskinnade.

Tog extra hylsan till tältstängerna från båda våra tält, buntband, en hel del gorillatape och väldigt mycket vulktape så nu ser det bra ut! Jag tror på detta!

Gick en kort promenad med hundarna men det var så varmt och kvavt att det kändes som vi var på mount everest typ, gick tre steg, stannade och vilade, gick tre till osv å svetten rann!

Det kom ett stort gäng och gick in i stugan som är ett par hundra meter ifrån oss, har vi tur slipper vi spåra själva ner i Rapadalen i morgon. Jag tänker att vi inte viker av norrut som tänkt utan som skalmen ser ut nu är det nog säkrast att vika av längst selet å direkt mot Kvikkjokk, vi får se.

Jävla skitresa! På kvällsrastningen slogs tikarna, Ozkas fel helt å hållet även om danskan retat henne ett par dagar nu. Jag fick däremot sjuk ångest att det var mycket mitt fel oxå för Ozka låg å laddade å då sa jag typ "ja ta henne nu" självklart på skämt å jag trodde absolut inte att hon skulle hoppa på henne! Å så var jag lite tafatt å osäker på hur vi skulle få isär dem så det vart ännu värre å nu blöder danskan på tassen av alla ställen. Skit, skit, skit. Jag fattar inte hur otursförföljda vi är! Undrar om det går sönder en skida i morgon eller om vi går genom isen eller vad som ska hända ;)

8/4
400 meter hann vi.... Sen gick skalmen sönder igen!!!

Jag var klar tidigare på morgonen så jag drog iväg ett par km å spårade så vi skulle ha nåt att utgå ifrån, är alltid skönt att komma iväg å komma in i rytmen innan man ska börja navigera å fundera för mycket. Men vad hjälpte det... Det var bara att klä sig och börja laga igen... Vädret var ok iaf så det gjorde inget att stå still å laga å det tog inte så himla lång tid ändå innan vi var på g igen men snön i kombination med att skalmen var så sned gjorde att Leffes pulka blev jättesvårstyrd och välte hela tiden. Jag överdriver inte när jag säger att de gick 10 meter å så välte, å 10 meter igen välta osv. Så Leffe tog tolklinan å band uppe på bromsen men då fick han lov att gå brevid och hålla linan spänd åt sidan å det blev lite högre tempo än han ville köra i så han var typ helt slut. :)

Vi tog norra sidan av Goupervagge och fick ett jättefint spår ner i Rapadalen, å iochmed nysnön så gick det inte snabbt heller utan man behövde bara bromsa lite grand.

Utsikten över deltat var enastående! Och vi slog läger när vi var nästan nere men fortfarande hade utsikt så vi kunde sitta å titta på Nammatj från tälten. Å vattenfinnare Sara hittade givetvis öppet vatten så vi slapp smälta snö även denna gång. Jag kommer att ha överflöd av bensin med mig hem :)

Under kvällsrastningen av hundarna hittade vi en jättefin väg ner mot älven så det här ska nog bli bra det! Om nu inte vår otur förföljer oss... Just det danskan ser ok ut, vi har sprutat i lite streptoccilin i ett sår på benet men hon verkar knappt påverkad så det känns bra!

9/4
Vaknade till alldeles klarblå himmel och en gassande sol. Leffe kom upp till mitt tält efter frukost med den utmärkta iden om att ta en njutardag i solen å göra dagsturer. Vi måste ändå direkt till Kvikkjokk pga utrustningen å då kan vi lika gärna stanna å njuta av Sarek när vädret är så fint!

Så vi rekade spåret ner i dalen ytterligare och hittade ett som blir helt perfekt! Endast en knixig passage å den hade inte varit så knixig om det inte var så för att vi är livrädda att köra sönder skalmen mer än den är nu. Nere vid älven tog vi sikte på en barfläck där vi åt lunch å låg å njöt av solen ett bra tag sen skidade vi en bit efter älven för att se lite mer av vad vi hade för vägval under morgondagen hittade en bra väg så förhoppningsvis hinner vi lite längre i morgon...

Jag har aldrig sett så mycket ripor som jag gjort dessa två dagar, helt otroligt, de flyger i stora flockar! Är det nationalparken som gör det tro? Järvspår har vi oxå sett.

10/4
Packade klart min pulka å la ut renskinnet å låg å solade tills vi kunde åka. Jag är lite avundsjuk över Leffes förmåga att inte bli stressad trots att han vet att andra väntar på honom, jag skulle inte klara det... Nu tjatar jag mycket om detta å det är inte för jag är irriterad utan för att jag är fascinerad, jag har redan släppt prestigen över att hinna nånstans denna tur, tror jag.... ;)

Det gick jättebra ner till älven, vägen var toppen! Å bra tilltrampad då vi gått fram å tillbaka många gånger när vi rastat hundarna. I övrigt hade vi några korta passager där det var lite klurigt att hitta väg i björkskogen men jag tror att om vi inte varit så nervösa för att lagningen skulle gå sönder igen så hade vi inte upplevt dessa partier ett dugg krångliga. Passerade Litnokstugan å oj så liten den var, som ett litet skjul bara!

Tillslut kom vi ut på en liten älvfåra i väster där det kändes säkert att åka och den var helt isbelagd hela vägen ut i deltat så det var bara att köra på. Men deltat är långt, jättelångt å det var lite segt på slutet tyckte jag nog, fanns ju inte några vackra fjäll att lägga blicken på heller...

Ozka pinnade på som tusan och jag fick verkligen ligga i för att hänga med henne! Vi kom ut på ett skoterspår och det gjorde nog sitt, hon fäller lixom öronen bakåt å bara springer då.... Innan har hon varit jättemysig och följsam å vi har hållt precis samma tempo.

Slog upp tälten på sydsidan av Lajtaure mittemot Aktse, denna dag blir det till att smälta snö för att få vatten.

11/4
Tog lite sovmorgon å vaknade till klarblå himmel! Lämnade inte lägret förrns vid 11:30 å åkte längst sjökanten mot vindskyddet och skoterleden, nästan framme på leden såg vi ett gäng hundspann under ledning av Matti de körde mot Pårte dvs åt samma håll som vi skulle.

Leden var fruktansvärd! Hopp, hopp, hopp. Alla mina drömmar om att gå Vita Bandet krasades på ett par kilometrar, jag skulle inte fixa att detta under flera dagar! Man går in i fel mode lixom å bara stirrar en meter framför skidorna å inte får man nåt flyt överhuvudtaget heller, nej fy! Jag får kolla efter en annan väg där det inte kör så mycket skotrar om jag ska skida bandet!

Ozka sprang som en galning på leden iaf och vi var bra mycket snabbare än Leffe men stannade och väntade in dem med jämna mellanrum typ vid vägval och sånt så vi inte skulle komma ifrån varandra. Vid ett tillfälle ökade hon takten jättemycket och jag trodde det var ren men såg inget, sen när Leffe kom ikapp så sa han att han hade sett en fjällräv precis där! Attans jag ville ju oxå se en!

Min uppgift under turen är att orientera och hitta läger med vatten och just innan Pårte hittade jag det perfekta stället! Stannade och väntade att de skulle komma men efter 30 min började jag bli lite kall så vi lämnade pulkan och skidade dem till mötes. Först mötte vi hundarna och jag såg direkt att det låg en ryggsäck på pulkan, tänkte vel bara jaha han har lagt av sig ryggsäcken för att lättare kunna hålla hundarnas tempo. Men så såg jag att det även låg ett par skidor på pulkan, hmm! Sen såg jag en person som gick som en banan kraftigt stödd av stavarna och lutandes åt sidan å framåt och som gick med myrsteg. Det visade sig att han hade ramlat och slagit upp den muskelbristning han redan hade i ryggen å nu kunde han knappt röra sig och absolut inte skida på de hoppiga spåren. Shit... hur ska vi ta oss till Kvikkjokk.... Fast det såg väldigt roligt ut! :-D

Letade fram ett gäng Alvedon 500 mg å efter det gick det både att slå upp tältet å gå på promenad så det var jäkligt gött! När vi skulle laga middag upptäckte jag att min var slut :) var ju tänkt att vi skulle vara framme idag... Men det jag hade nån påse nyponsoppa över så det var lugnt!

Skaren var stenhård och vi behövde inte ens snöskorna!

12/4
Vaknade ca 06 av att hundarna skällde som tokar! Nu i efterhand fick jag höra att det antagligen var en järv, då Matti sett järvspår mellan Pårte och våran tältplats. Coolt!

Leffe tryckte i sig en alvedon å kunde skida på rätt bra trots hoppiga spår och vi hade en ganska lugn resa ner till Kvikkjokk. Å skalmen höll hela vägen ner! Seger!

Leffe bestämde sig för att åka hemåt och jag var i valet å kvalet att fortsätta 7 dagar till själv eller åka med. Slog en snabb blink på väderprognosen som visade moln och rätt mycket snö och efter det bestämde jag mig för att hänga på hemåt. Hade det varit sol hade jag stannat, solskensturist som jag är ;)

Erfarenheter:
* Köp kvalitet! (läs fjellpulken)
* Jag saknade tältgolv!
* Jag älskade mina Heidrun dunknickers och min Liv såklart!
* Skulle nog haft ett par vantar till med mig, man blir så jäkla blöt när man river tältet.
* Ett bra reparationskit är A&O bra om det innehåller: slangklämma, buntband, gorillatape, vulktape, krympslang (nämnas kan att Leffe haft sit kit i 15 år utan att använda det å han har kört ett antal långturer å hela fjällkedjan)
* Om/när jag köper ett eget tält ska jag beställa extra torklinor.
* Jag älskade min matthermos!
* Lunchen jag torkade själv var toppen! (vit bönblanding, blomkål, zucchini, grönsaksbuljong)
* Snöskor är toppen!
* Det gick åt 850 ml bensin till Ozka och mig på 11 dagar, vi fick smälta snö vid två tillfällen.


Utrustningslista, innehållande allt, både packning och det jag hade på mig
Antal Slag Märke
2 Strumpor liners Smartwool
1 Strumpor Smartwool 
1 Tjocka ullstrumpor 
1 Trosor  Haglöfs
1 Sport-bh  Smartwool
1 Nätlångkallingar Aclima
1 Vindkallingar Craft
1 Nättröja m zip Aclima
1 Tunn ulltröja Houdini
1 halvtjock merinotröja Lundhags
1 Tights, tjocka Aclima
1 Skalbyxor Houdini
1 Skaljacka Norröna
1 Vindjacka, tunn Haglöfs
1 Duntröja Klättermusen
1 Dunjacka Norröna
1 Dun-nickers Klättermusen
1 Tossor Mec
1 Neos Neos
1 Balaclava Patagonia
1 Vindmössa Haglöfs
1 Toppluva Haglöfs
1 Hårband Avklippt buff
1 Buff Buff
1 Skidvantar Haglöfs
1 Ullvantar mamma
1 Skalvantar Försvarets
1 Damasker Lowe Alpine
1 Solglasögon Oakley
1 Slalomgoogles Bole
1 0,5 l Thermos Thermos
1 0,4 l Matthermos Thermos
1 0,4 l Drickmugg Thermos
1 Nalgeneflaska 1 l Nalgene
1 Fodral till Nalgene OR
1 Bensinkök MSR
2 Bensinflaskor 0,6 ml MSR
1 Flaska bensin
1 Kastrull Primus
1 Vattenhink Sea to Summit
1 Hajkbricka egen prod
1 Värmepåse mat egen prod
1 Titanspork REI
1 Tesil Ica
1 Tandborste
1 Tandkräm
1 Solkräm
1 Solstift
1 Salva
5 Trosskydd
Burk med medicin
1 Första förband 
4 Alvedon 500 mg 
1 Försvarets Hudsalva
1 Handduk Sea to Summit
1 Kamera Canon
1 Leatherman Victorinox
1 Pannlampa Petzl
1 ipod
1 Visakort
1 Körkort
1 Tält Hilleberg 
8 tältpinnar
1 Liggunderlag billigt
1 Renskinn
1 Sovsäck WM Puma 
1 Snöskor  jättegamla
1 Spade
1 Pulka Fjellpulken
1 Skalm Fjellpulken
1 Sele Sundpro
1 Tolkbälte Gösta
1 Ryggsäck Osprey 50 l
1 Skidor Fischer
1 Stavar Swix
1 Pjäxor Alpina
1 Matskål till Ozka
8 kilo Hundmat Eukanuba 
1 Ikeakasse  hahaha
1 Skinnpåse till teet 
2 Karta
1 Kompass
toapapper
klocka
anteckningsblock+penna
regnskydd till ryggsäck

fredag 15 augusti 2014

Italien 2014

Cyklade tre veckor i Italien tillsammans med Johan, dagboksanteckningar kommer....

tisdag 14 januari 2014

Gran Canaria Runt

Vi är starkast i hela världen!!!

Sträcka: 205 km
Höjdstigning: 3946 m
Tid: 9:16


söndag 12 januari 2014

lördag 11 januari 2014

Fataga-Vetingdario

Jag var hopplöst efter i uppförsbacken, Lena var säkert 1 km före och Markus därimellan. Fick ta igen det utför, kul nu när man våga satsa lite :)

Sträcka: 76 km
Höjdökning: 1422 m
Tid: 3:21


fredag 10 januari 2014

Tasarte ToR

Körde tills det började luta utför å tebax!

Sträcka: 102 km
Höjdökning: 1726
Tid: 4:20


torsdag 9 januari 2014

Ayagaures

Lugn tur, regning och kallt men annars bra!

Sträcka: 33 km
Höjdökning: 661 m
Tid: 1:44


onsdag 8 januari 2014

Telde ToR

Äntligen hittade vi en bana som inte bara var uppför... Tyvärr mycket trafik

Sträcka: 100 km
Höjdökning: 1323
Tid: 4:07


måndag 6 januari 2014

Only the brave

Tuffaste passet ever! Uppåt, uppåt, uppåt i serpentinsvängar på mellan 5-15% å sen kommer en jäkla nerförsbacke och så stigning igen! ;) Vi har ont överallt och är helt slut :)

Sträcka: 157 km
Höjdökning: 3306 m
Tid: 7:58


söndag 5 januari 2014

Dag 3

Tung bana, kändes som det bara var uppför och tuffa nerförsbackar där man egentligen inte kunde vila för ovan och feg som man är spände man sig för mycket... Hade inte en chans att hänga på Lena i uppförsbackarna idag heller...

Sträcka: 86 km
Höjdökning: 1862 m
Tid: 4:28


lördag 4 januari 2014

Soria-SanBartolome

Körde längst kusten till Arguineguin och vek därefter vek det av uppför, uppför. Först var det skön stigning, man kunde lixom ligga på och cykla sen började sepentinerna! Jag hade det jobbigt, Lena var urstark! När vi kommit upp för de första serpentinerna visade det sig att vi skulle cykla upp för den backen vi igår tyckte var nästan ocyklingsbart brant. Det gick att cykla :)och vi var glada att vi inte mötte någon i när man kände sig tvungen att gena i serpentinerna.

Efter tauropasset kom vi på vägen som vi vek av igår och jobbade uppåt, häftig natur med något som såg ut att vara en vulkankrater/sjö och ett område med mycket träd och vandringsleder. Lite utför fick vi oxå köra innan vi fick en seg lång backe upp mot Ayacata. Och därefter serpentinsvängar utför mot San bartolome. Vi swischade förbi Fataga, Ateara och trodde vi bara hade utför hem, ville inte tro att backen i horisonen var på vår väg. Det visade sig tillslut att vi hade en stigning kvar innan vi var nere, det kändes brant och jag var trött! Men såklart gick det! Det gör det ju alltid! Nästa gång vi körde samma sträcka ville man ha backen och inte bara glida ner till havet....

Sträcka: 86 km
Höjdökning: 1862 m
Färdtid 4:26

fredag 3 januari 2014

Mogan-Tauropass

Vårat första cykelpass på Gran Canaria, chockade över backarna både uppför och utför. Drog till med sloganen "är ok att bli omcyklad utför sålänge vi cyklar om gubbarna uppför"

De 3 första milen efter kusten mot Mogan började småbackigt/kulligt, passerade några riktigt häftiga partier då det var havet,vägen, vi och en bergssluttning rakt upp och rakt ner. Mäktigt! Efter Mogan fick vi testa på riktigt stigning! Serpentinvägar som slingrade sig brant uppför och det verkade aldrig bli något slut på dem... Svetten rann men utsikten var enastående! Svart fin asfalt, nästan fler cyklister än bilister. Nästan uppe för backen vek vi av åt vänster och tog Tauropasset ner till byn Soria, här blev asfalten mycket sämre och det var så brant utför att vi tackade att vi slapp cykla uppför...

Efter Baranquillo Andres blev asfalten bättre och vi vek vi av neråt, tillbaka mot Maspalomas, först läskiga serpentinkurvor sedan flacka kurvor, lagom lutning och möjlighet att ligga på som 17, glädje! :)

Sträcka: 84 km
Höjdökning: 1549 m
Färdtid: 3:48





torsdag 26 september 2013

Sista cykeldagen

Ja jag trodde ju att vår sista cykeldag redan var genomförd men när vi kom till Istanbul och killen på vandrarhemmet sa att att jag skulle få punga ut €50 för att ta mig till flygplatsen! Inte en chans, vi hade ju tid och att cykla är ju min grej, det är ju det jag vill, inte att åka taxi!

Tog en lugn morgon, vi hade ju planerat in en cykelavslutslunch sista dagen, och då var det inte lunchen som var intressant utan efterrätten som skulle följa därpå. Vi hade nämligen redan första dagen hittat ett cafe som serverade gigantiska efterrätter! Pudding, tårta, paj välj vad du vill men mätt det blir du! :) Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på stället och bildbevis går inte heller att få för kameran har pajjat... :(

Klockan hann bli två innan jag var lassad och kunde dra iväg, tog raka vägen ner mot stranden och följde den till färjehamnen. Färjan mellan european side och asian side kostade 3 lire och cykeln fick åka med gratis, resan gick mycket smidigt och jag var väldigt glad att jag valde det alternativet istället för att cykla och bli tvungen att ta mig över två hårt trafikerade broar. 

När jag kommit över på asian side snurrade jag runt lite för att hitta en cykelbutik och för att få en cykelkartong när detta väl var klart var det rena drömcyklingen då det gick en cykelväg/strandpromenad längst stranden hela vägen till området Kartal 3 mil bort! Rena lyxen! Vägen kantades av folk som grillade, fiskade, promenerade, åkte inlines, tränade styrka eller bara njöt av havet. Restauranger som serverade fisk och även stånd som sålde fisk av alla de slag avlöste varandra. Jag är väldigt glad att jag fick se denna lilla del av Turkiet!  

Ett halvt dygn senare kliver jag på planet hem till Sverige, iklädd kläder jag inte tvättat på en månad och är allmänt skitig själv med och tror ni inte att jag hamnar bredvid de två snyggaste killarna i hela flygplanet... ;)

Cyklingen från flygplatsen hemma i Sverige är helt annorlunda än våra 3,5 veckors semester, när jag rullar ut från Arlanda är det endast den första milen jag är tvungen att åka på allmän väg. Därefter finns det cykelvägar och skyltar nästan hela vägen till Sollentuna där Cilla har köpt lösgodis för att jag skulle komma! 

Så ifrån att jag trodde jag var färdigcyklad tills idag har det blivit 8,5 mil :) 5,3 i Turkiet och 3,2 i Sverige och med detta avslutar jag denna resa men såklart fortsätter jag att cykla! Vi får se vilket som är nästa resmål! :)

Transport av cykelkartong! Observera laglydigheten med en reflexväst i bakändan!

Hela packningen! (förutom pannlampan och ev nåt mer, Moa hade köket och maten)




tisdag 24 september 2013

Turkisk gästfrihet

De senaste dagarna har vi fått erfara en enorm gästfrihet som gör en resenär så glad och varm inombords.

Efter Ardahan hade vi en stigning som trots att vi skulle upp på 2400 meter ändå var rätt snäll, vi har hela denna resa lyckats pricka backarna rätt. Dvs vi får den jobbiga delen utför och denna gång var det så pass att det knappt gick att bromsa utför! Kan oxå ha berott på att mina bromsar inte var helt hundra inställda men brant som 17 var det och vi var glada som kunde rulla oss igenom det hela. Tyvärr hade Moas förkylning nu övergått i magsjuka och vi fick göra några akutstopp och ta ett par lugna dagar. 

Vi har fått sett resans första by helt i trä, nästan som en helt svensk fäbod med timrade trähus! Två sådana stötte vi på i utförsbacken ner mot Savsat, i den senare blev vi bjudna på både te och flöjtspel. 

Efter Savsat mot Artvin ändrades landskapet, på vår ena sida hade vi en bergsvägg som sträckte sig ett par hundra meter upp mot himmelen, bitvis klippig och brant, bitvis lite mer böljande. På vår andra sida hade vi en rätt konstant sluttning på ett hundratal meter ner mot en älv/damm, därimellan var som vi och vägen, ingen skugga, inga byar men som tur var lite "vattenkranar" ibland så vi kunde fylla på våra vattenflaskor. 

Jag försökte peppa en magsjuk och trött Moa med att bara vi kommer upp för backen finns det en restaurang med ölservering och döm om vår förvåning när vi såg en restaurang efter krönet. Och döm oxå vår förvåning när han (som vi trodde) bara serverade te. Efter tekoppen (som förövrigt är pyttesmå i detta landet) såg jag som tur var en man som åt riktig mat och kunde beställa in en tallrik med kött å en massa bröd. Moa får tyvärr klara sig på Resorb. När vi ätit sa servitören att om vi ville fick vi givetvis slå upp tältet i trädgården, vilket vi gladeligen gjorde, inte lätt att hitta tältplats när det bara är en väg och stup åt båda hållen. Under kvällen bjöd han oss på både te och äppeskivor och vi kände oss allmänt nöjda. 

Dagen efter fick vi återligen känna på den turkiska gästfriheten då vi i nästan samma landskap letade tältplats, himlen hade börjat mörkna och vi kunde känna regnet i antågande och överallt brant eller hus. Vi stannade slutligen på ett kraftverk och frågade om vi kunde slå upp tältet någonstans, det slutade med att vi blev tilldelade både rum med bäddsoffor och bjudna på både middag och frukost!

Så kom den tillslut, den sista cykeldagen och det skulle oxå bli vår första dag i regn, leendes skrikandes/sjungandes "its raining men" julsånger och barnvisor (för det är det enda vi kan) flög vi utför backarna ner mot Hopa och hoppade slutligen lite vemodiga på bussen mot Istanbul. Nu var cyklingen över och vår ostarka gren shopping väntade. Vi kunde efter några timmars promenad på stan konstatera att det inte är någon konst att cykla 6 timmar men att gå på stan i 2 det är jobbit det! 

Vackra Turkiska berg i bakgrunden

Turkisk gästfrihet med the och flöjtspel

Turkisk gästfrihet med erbjudande om gräsmatta att sätta upp tältet på

Näst sista dagen innebar ett antal tunnlar att passera!


Brant både ovanför och nedanför vägen

Trött honungsförsäljare

Glada barn och TV-intervju :)

Turkisk gästfrihet med bäddsoffa, middag och frukost!

Varning om du fäller ut paraplyet kan det bli halt

Turkiskt te och sista bilden med kameran....













onsdag 18 september 2013

Turkiet

Vi har lämnat "ljugarbänkarna" utanför var och varannan port bakom oss och bytt ut dessa mot the-hak med låga pallar utanför. Annars känns det inte ut att vara jättestor skillnad!

Tyvärr började turkietvistelsen med att den förkylning som Moa känt var i antågande tillslut bröt ut och vi beslutade oss för att ta en vilodag precis på andra sidan gränsen där vi hittade en fin tältplats.

Lite korta på proviant och med en pigg Sara i lägret var det givet att min dag skulle ha huvudprio att fixa käk! Cyklade till byn Posof 15 km bort och kände direkt att det var tur att Moa stannade i lägret och kurerade sig, det var rejält mycket backar. Just innan Posof stötte jag på 2 engelska tjejer på väg från London till Australien och detta på egenhändigt gjorda bambucyklar! De räknade med att vara ute ca 1,5 år eller tills pengarna tog slut, nu hade de åkt på en liten omväg då de blivit av med visakortet och hade en vän som skulle leverera ett nytt åt dem i Kars. Häftigt att detta är det andra paret bestående av två tjejer som vi mött! 

Idag kände sig Moa lite bättre och vi cyklade lugnt med målet Ardahan, för att ta sig dit måste man passera en tre kilometer lång backe med toppnoteringen 2500 meter. Detta i kombination med Moas förkylning rimmade illa och vi liftade upp till toppen. På toppen träffade vi trevligt nog på engelskorna igen och slog följe med dem en bit. I morgon väntar nästa pass 2600 meter ska visst den toppnoteringen visa!
 

Hösten är i antågande

Lee och Jules som cyklade hela vägen upp! (vi liftade....)

Jules och Lee på väg från London till Australien! www.bambooodyssey.com

Turkiska kvinnor

Kalvtransport






Border closed

Det första som möter oss i byn Akhalkalaki är en grismarknad, dvs ett 20-tal bilar som står på en parkering med smågrisar i bagageutrymmet! Vi såg inte så många fler än de som hade grisarna så jag vet inte om de byter dem med varandra eller om vi kom före köparna. Annorlunda var det iaf!

Efter lite fika i staden påbörjade vi den tre mil långa vägen mot Turkietgränsen som vi planerade att passera under eftermiddagen. Fast när vi kom till sista byn innan gränsen satt det några gubbar i en busskur och gjorde ett kryss med armarna. -Jag tror de menar att gränsen är stängd sa Moa. Aldrig i livet sa jag, så kan det vel inte vara! Men jo, det kunde det visst... Jag gick lite in i väggen när vi fick reda på detta, som tur var kom Moa på att det gick att lättas upp med ett glas öl! 

Så här i efterhand är jag lite glad att gränsen var stängd, nu fick vi chansen att cykla på Georgiens vackraste väg (enligt mig) nämligen den mellan Akhalkalaki och Akhaltsikhe, den är grön på kartan men  inte alls särskilt trafikerad och en helt suverän cykelväg. Åtminstone i den riktningen vi åkte i, det var i stort sett 7 mil med vad jag, om jag kom från andra hållet skulle kalla slakmota men som för oss blev medlut och lugnt trampande i hög fart med branta klippväggar som sluttade ner mot vägen som gick mitt i en dalgång bredvid en å.

Man med kritstrecksrandig väst och en får i koppel

Grismarknad

Lägg grisarna i bakluckan och åk å få dem sålda

Man tager vad man haver


Vacker väg!

Vacker väg!





Ha knivarna redo!

Vi hade dagen innan bestämt att om vi kände oss pigga när vi passerade byn Poga skulle vi ta den lilla röda vägen som gick högt över ett bergspass just under 3300 meters toppen Didi Abuli. Stärkta efter ett mål mat, där vi själva fick gå in i kylskåpet och peka på vad vi ville ha! Kom vi till Poga och bad om vägbeskrivning över berget och fick genast höra -Stora farliga hundar, ta inte den vägen!! Alla sa lika och vi blev lite smått oroliga men en av männen i byn gick och hämtade sin cykel, jag ska visa er en genväg sa han och så cyklade vi iväg. Han visade oss en vacker gräsväg som gick nästan rakt upp på hedarna mot berget och när vi nått platån gav han oss en käpp och ritade en karta på var de farliga hundarna fanns.

När han lämnat oss plockade vi för säkerhets skull fram knivarna så vi skulle ha dem lättillgängliga och så rullade vi på så tyst vi bara kunde. -Kolla till vänster viskar Moa plötsligt! Shit en varg?!? Så snabbt och tyst som möjligt och med pulsen några slag högre än normalt smög vi därifrån, hunden/vargen linkade iväg sin gamla rutt och vi andades ut! Första varningen på kartan passerad! Nästa kändes dock inte lika läskig då vi fick syn på två fåraherdar och deras fårhjord men hela passagen över berget var ändå spännande och något man helst inte gjort själv. 

I övrigt ser man hundar hela tiden, i stort sett alltid lösa och ibland jagandes våra cyklar, ibland har jag varit riktigt nervös men aldrig som denna gång! Vi diskuterade om det är jaktinstinkten som gör att de jagar oss snarare än att de vill ha ihjäl oss men än har vi inte velat stanna och testa den teorin. 

På kvällen blev vi årets händelse i byn Abuli som vi tältade i närheten av. Alla kom och ville titta på oss, några tog kort och några tyckte det var bättre att vi sov hos dem än i ett kallt tält. Gästfriheten och vänligheten i detta land är enorm! 

Hötransport!

Kom in i köket och peka på vad ni vill ha!

Sheep x-ing

Georgisk farbror

Guidning av genväg

Georgisk gästvänlighet, guidning förbi vargar!

Fullastat!

På väg mot byn Abuli där vi blev största sevärdigheten...